Attrahera hela och trygga människor

Hej fina kvinnor!

Jag har i mina tidigare blogginlägg tagit upp vad som har hjälpt mig att börja öka självkänslan. Jag har tagit upp hur jag var medberoende - och hur jag känslomässigt kan lämna hans spindelnät av kontroll. Jag har skrivit om att "omprogrammera" sig själv genom att prata gott om sig själv. Att vi ska inse att det inte var vårt fel. Hur vi kan lära oss att älska oss själva - först därefter är vi kompetenta att älska andra. Vi behöver ta avstånd från våra negativa mäns åsikter. Bli oss själva helt enkelt!

Vad som har drivit mig i arbetet med mig själv är att förstå varför det kunde hända. Varför det kunde hända mig - och andra kvinnor (och män givetvis). Inte bara jag har fallit in i samma destruktiva förhållande, det ena efter det andra. Varför då?

Jag tog en kurs av Helena Berggren om att lära sig älska sig själv. Rekommenderas!
Love yourself now - rabattkupong NU €100
I slutet av kursen visade Helena ovan diagram. Det visar olika "energinivåer" - att energinivåer som är "destruktiva" "vibrerar" på en lägre nivå och de som är "bra" vibrerar på en högre nivå. Om jag har förstått det rätt. Dr. David R. Hawkins har tagit fram diagrammet. Oavsett om man är Dr. Hawkins helhjärtade lärjunge eller bara, som jag, tycker hans teser är "cool" så kan detta kanske förklara attraktionen mellan människor. Om vi säger att han har rätt i hans forskning. Här kan ligga svaret på frågan om varför jag drogs till honom. Alltså, att man attraherar det som man sänder ut. Jag var osäker/kände skuld och hade ingen stark självkänsla - inte han heller. Innerst inne alltså - inte det som vi visade utåt. Så vi drogs till varandra. Vi var på samma "energinivå".

För att attrahera människor som är hela och är trygga i sig själva krävs det att man "vibrerar" på samma våglängd som dem.

Vi tittar på några - i stigande ordning 😉:
- "Courage/Mod" : När vi inte lever av andras energi - utan lever av egen kraft! Vi tar ansvar för vår egen "tillväxt" och bestämmer själva hur vi reagerar.
- "Neutrality/Neutralitet" : När vi tror på oss själva. Vi bryr oss inte om ifall andra vill döma oss. Deras ord får de stå för.
- "Willingness/Villighet" : När vi är positiva till sättet och har framtidstro.
- "Acceptance/Godkännande" : När vi lever i harmoni. Vi tar kontroll över våra liv och sätter mål.

Det här är spännande! Det ger mig energi! Kunskap ger mig energi 😊. Det är möjligt att må bättre. Det är möjligt att bli gladare och trygg i sig själv!

Ge aldrig upp ni fina kvinnor - ni är värda allt!

Guds frid
Rosa

Medberoende - när du själv har försvunnit

Att vara medberoende är att leva genom någon annan. Den andres behov är viktigare än dina. Du kanske inte ens vet vilka behov du har. Han ger dig "råd" hur du ska uppföra dig och du följer dem - för att bli accepterad. Du känner att "det är bäst och lugnast" att följa honom. Han har så bra argument för att dina förslag är fel. Han vill ha hjälp med så mycket och du får ditt värde av att känna dig behövd. Lyckan står och faller vid att han är i ditt liv. När han är nöjd är du nöjd. I alla fall är det lugnare hemma - och det är ju bra för husfriden, tänker du. De flesta av dina principer har du lämnat och du följer idag hans principer.

Du är medberoende då du tycker att han är viktigare än du själv. Du vet t.ex.:

- vilken hans favoritfärg är - men inte din egen.

- vad han tycker om att göra på helgen - men inte vad du vill göra

- hur han tycker om att du ska klä dig - men du vet inte vilken stil du har
- vilken mat han tycker om och du har lärt dig att tycka om samma mat - för det är lättast så

Du har kanske genomlevt en svår barndom, lärt dig fel saker. Fått lära dig att dina känslor inte är värda så mycket. Eller kanske att du inte är värd någonting. Du trodde att ditt värde var din programmering. Detta fungerade perfekt för mannen du träffade - och han utnyttjade dig. Detta negativa mönster har hindrat dig från att se dig själv.

Idag lär du dig vad som var fel. Ser det och förstår varför det blev som det blev. Men du ska inte stanna i det. I självömkan och skuldöverföring. Du ska modigt gå vidare. Gå vidare till att bli en hel människa. Läka dina skador med att börja ta hand om dig själv. Ingenting utanför dig själv kan göra dig själv lycklig. Din lycka är ditt ansvar. Du kan lära dig själv att älska dig själv inifrån och ut. Du kan läka barnet inom dig själv. Du kan börja lyssna på dig själv - så du avgör vad som är rätt och fel - för dig. Din inre frid är ditt mål.

Du kommer att bli hel när du tar hand om dig själv.
Du kommer att bli hel när du står upp för dina gränser.
Du kommer att bli hel när du tänker gott om dig själv.
Du kommer att bli hel när du känner att du har rätt till dina rättigheter.

Sanningcitat från Lisa A. Romano:
"Gör inte för andra det som de kan göra själva."

Många styrkekramar
Rosa

Att älska sig själv - en guide

Hur ändrar man sin självuppfattning från negativt till positivt? Hur tar man hand om sig själv? Hur lär man sig att vara en separat individ tillsammans med andra? Hur lär man sig att älska sig själv?  

Lisa A. Romano växte upp med sin självupptagna familj och narcissist-partners. Hon tog sig upp till ytan och är idag en stark kvinna bubblandes av glädje och vill hjälpa andra. Jag har lärt mig enormt av henne. Lärt mig att se mig själv i ett annat ljus. Hon ger så många praktiska råd och hjälp. Jag vill så gärna gå framåt. Förstå vad jag varit med om och lära mig hur jag stärker självkänslan och bli en hel människa.
Lisa har hjälpt mig se detta:
Jag blev programmerad att andras åsikter om mig är viktigare än mina. Jag fick inte det jag behövde. Jag visste inte att jag hade rätten att stå upp för mig själv. Mitt negativa mönster hindrade mig från att se mig själv och mina behov.
När jag blev vuxen sökte jag omedvetet en partner som behövde min hjälp så jag kunde "hjälpa" honom och få mitt värde bekräftat. När min man var nöjd var jag nöjd. När han inte var nöjd hade jag misslyckats. Men det var inte hans ansvar att ge mig självkänsla!
Jag levde inte mitt sanna jag, men jag har alltid haft mitt unika värde! Jag har bara felprogrammerats men jag kan omprogrammera mig själv! Jag kan ändra mina tankar!
Jag förlåter idag, för jag väljer att leva i kärlek och i kärlek finns ingen skuld eller manipulation. I kärlek finns bara frihet.

Mig själv:
Varje väg börjar med en tanke - jag är villig att lyssna på mig själv.
Jag ändrar nu hur jag ser på saker och ting.
Mina tankar bestämmer vad jag kommer att känna.
Min uppfattning om livet skapar den jag är.
Jag är värdig att må bra, jag är bra och tillräcklig i mig själv.
Jag behöver inte göra något för att få ett värde.
Jag lyssnar på min magkänsla.
Jag ser på mig själv: vad gillar jag med mig själv? (Jag är en problemlösare, jag är entusiastisk och kunskapssökande, jag stödjer andra men håller mina gränser. Tack gode Gud för alla dina gåvor!) 
Jag vet mitt värde - jag är underbar och unik!
Mina handlingar ger mig resultat.
Det är BARA mitt ansvar att ge mig mitt rätta värde!
Idag prioriterar jag mig själv och pratar gott om mig själv.
Jag har rätten att göra misstag - av misstagen lär jag mig livets lärdomar.
Jag tar hand om mig själv - det är jag värd.
När jag lyssnar på mig själv låter jag inte rädslan ta över. När jag hör en negativ tanke i mitt huvud, stoppar jag upp och bestämmer mig för en positiv tanke istället. Jag kan ändra mitt liv. Jag tänker: "goda saker kommer att hända".
Jag visualiserar det jag vill ska hända i mitt liv - och jag förstår att jag är värdig det! Först då kan det hända. Om jag inte känner mig värdig att få det jag vill ha kommer jag aldrig att få det.
Det jag tror att jag är, det bestämmer vem jag attraherar i mitt liv.
Min omvärld är en reflektion av den jag är.
Mitt mål är att leva i frid.

Att älska sig själv betyder att man accepterar sig själv som man är - jag ser att allt jag behöver finns inom mig själv. 

Jag älskar mig själv villkorslöst.
Jag blir hel igen.

Mina relationer med andra:
Andra får tänka vad de vill om mig och säga vad de vill om mig. Det påverkar INTE mitt eget värde.
Det är ok att andra blir arga på mig. Det påverkar INTE mitt eget värde.
Jag bestämmer inte hur andra ska uppföra sig. Det är deras ansvar.
Jag påverkas inte av andras reaktioner när jag säger eller gör något.
Jag ser inte mig själv som ett offer. Jag tar ansvar för mina handlingar.
Jag gör inte för andra vad de själva kan göra.
Jag skvallrar inte om andra. De tar sitt eget ansvar.
Jag behöver inte övertyga andra om min åsikt. De kan få ha sin åsikt!
Jag behöver inte andras godkännande. Jag vet att jag är tillräcklig som jag är.
Jag behöver inte nöja mig med att umgås med människor som inte respekterar mig.
Jag förtjänar att vara med människor som tar ansvar för sina handlingar.

Jag är en separat individ. Jag lever inte genom någon annan.

Fina medmänniska och kvinna: Upprepa nu allt detta till dig själv och lägg betoning på allt jag markerat med fetstil :-).
Kom ihåg: det man upprepar blir en sanning i hjärn-banorna! Som man säger på engelska: "Fake it 'till you make it".

Du har länken till tre av Lisa A. Romanos youtube-klipp här till höger i min blogg.
De är:
- 5 olika sätt man kan svara en narcissist så man själv inte tar över något ansvar som han (i mitt fall) ville jag skulle ta. Bra att använda sig av dessa svar tills man kan lämna narcissisten, speciellt nr 1 och 4.
- Hur man lämnar en narcissist. Detta handlar om den emotionella/mentala förberedelsen (inte om den praktiska).
- Läkande kärleksfull meditation  för att få tillbaka vårt värde, bli avslappnad, ja allt det vi har saknat!

Många styrkekramar!
Rosa

Hur uppför sig en normal man?

Hej fina kvinnor!

Jag skriver mycket på bloggen om hur en självupptagen man uppför sig, men hur är då en bra man?
De enda normala män jag har träffat har varit mina kompisar - inga som jag varit i relation med. Men svaret på frågan borde väl kunna ges om jag ändrar mina Varningstecken från negativt till positivt?
T.ex.:
- När min man ville ändra på mig, hur jag såg ut och vem jag var, så kan jag idag vända på det och veta att en bra man inte vill ändra på den jag är, utan älskar mig för den jag är.
- Dum, ful och envis (som upprepades konstant) var inga ord som flödade ut ur hans goda hjärta i hans vilja att "göra mig till en god människa". Tvärtom! En normal man säger goda ord till sin nästa.
- När han höll tyst och vägrade kommunicera med mig (silent treatment) var inte tecken på att jag hade uppfört mig så fruktansvärt så han var fullkomligt chockad - det är tecken på att hans ego är nedtryckt för att jag inte ville följa hans åsikt. Så en normal man håller igång kommunikationen.

Det här skulle kunna beskriva en normal man:
- Han tycker om dig precis som du är, din personlighet och stil. Det är därför han är tillsammans med dig!
- Han respekterar dina inköpta saker; ditt val av kläder och frisyr
- Han respekterar dina vänner. OM han ser att de utnyttjar dig tar han upp det med dig på ett respektfullt sätt - för det var ändå DITT val att välja dessa vänner
- Han värderar dina känslor - lika mycket som sina egna
- Han respekterar dina åsikter - lika mycket som sina egna
- Han försvarar dig/är på din sida när andra är ovänliga mot dig
- Efter ni har diskuterat ett ämne - går ni vidare
- Barn känner sig trygga med honom och vill vara med honom
- När ni går ut på fest är ni två en enhet
- Han uppmuntrar dig till att nå dina mål
- Han lyssnar på dig - likväl som på sig själv - så ni kommer överens
- Han tar ansvar för att det han gör och säger är respektfullt mot dig
- Han respekterar dig om du är trött eller sjuk

Vilket gör att du känner dig så här:
- Trygg
- Glad
- Säker
- Avslappnad
- Sedd
- Respekterad

Det är en riktig man det!!!

Bibeln, 1 Korinterbrevet 13:1-6, förklarar så bra hur en normal mans kärlek är:
Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen.

Styrkekramar till er fina!
Rosa

Är det han eller du som är offret?

Hej ni fina kvinnor!

Hur kan du veta om det är du som är "den egoistiske" eller om det är han? Hur ska du avgöra vem som är offret? Är det egentligen han som är offret och du är den som misshandlar. Han säger ju det, i alla fall...
Hur vet du säkert att det är du som är offret?

Se vilken absurd bild! Vi, som objektivt ser på denna bild, kan se och förstå att det är klart att det är hon som är offret inte han. Vi blir inte lurade av att han säger "Aj!".
Men när man dagligen får utskällningar slängda i ansiktet, så är man inte så säker.

Han sa att jag inte brydde mig om honom. Han var arg och sa att jag var den själviska. Det kallas "proxy abuse" = när misshandlaren vänder på det och tycker att han är den som är offret!! Mitt ex sa till mig: "Jaså, du låtsas svimma nu, du tänker bara på dig själv du! Du gråter! Vad självisk du är! Tänk på mig!" = detta är proxy abuse. Fruktansvärd hjärntvätt...
Jag ville ju inte göra en fluga förnär. Han var så säger på vad han sa. Jag var inte säker på något.
Jag hade inte fått lära mig att stå upp för mina gränser.

Jag återkommer till frågan om gränsdragning, för det är där själva kärnan ligger. Om våra respektive inte accepterar att vi har lika stor rätt som dem att stå för våra gränser, så respekterar de inte oss!
När jag berättade för honom vad jag ville göra, så ville han inte respektera min uppfattning. Om han "lät mig få som jag ville" tyckte han synd om sig själv. Han klagade ofta på att han hade en så oduglig kvinna. Hans narcissistiska skrik kunde hålla på i timmar. Jag var som kvinnan i soffan.

Hur vet du om du är offret? 
Svar: Om han inte bryr sig om dina åsikter!
Hur vet du om han inte bryr sig om dina åsikter?
Svar: Om han inte frågar dig vad du tycker om!
Tänk efter när han senaste gången ställde en rak och intresserad fråga till dig!

Jag spenderade mycket tid, ibland varje vaken minut, med att fråga honom vad han ville ha. Han frågade inte mig hur jag ville ha det, hur jag ville göra det eller det. Han var inte intresserad av min åsikt! När det gällde viktiga saker alltså. Om det var vilken gardin som barnen skulle ha i deras rum "spelade det ju ingen roll" som han sa "för ingen kommer ju se gardinen".
Jagar du runt i oro för att tillfredsställa honom? Frågar du honom i det oändliga: "Hur vill du ha det?"... Då är inte han ett offer!

Det rätta offret väntar också månader eller år med att berätta för andra vad hon (i detta fallet) varit med om. För att innerst inne skäms man för att man hamnat i en sådan situation!
Jag gömde det för mina närmaste så länge jag kunde.
Han hade inga alls problem att när som helst berätta för alla, utan svårigheter, hur synd det var om honom för att jag inte tog hand om honom på rätt sätt = han är inte offret utan vill bara ha människor som tycker synd om honom.

Nyhet: Om den normala mannen blir arg varar ilskan en kort tid och den den normale mannen vill verkligen höra din åsikt!

Banbrytande nyhet: Det är inte din partner som bestämmer vilka gränser du har!

Eftersom vi alla måste komma ut ur och lämna "offerrollen", och bli kvinnor som står upp för oss själva, vill jag som avslut varmt rekommendera att du tar kursen om "Sunda gränser" som Julia har skrivit. Gå in på www.tuvaforum.se och köp kursen. Jag har förstått så mycket! Julia vet verkligen vad hon talar om!

Varma styrkekramar till er fina!
Rosa

Stärka jaget - att vinna över narcissisten

Hej fina kvinnor!

Hur lever ni med era frihetsberövare? Reagerar ni eller agerar ni? Känner ni att en dag slänger han er dit och andra dagen dit? Ni har ingen kontroll och lever i förvirring? Har ni lämnat honom men känner att det är andra som vill kontrollera er?

Jag reagerade på hans ord. Jag agerade inte. Han gjorde något - jag fick anpassa mig. Bestämde han att något var bra att göra, var jag tvungen att göra det, för gjorde jag motsatsen skulle det få konsekvenser. Jag följde honom som ett husdjur följer sin husse. Skillnaden var att jag är en kvinna, som borde ha haft samma rättigheter som han...

Den här perioden har jag lärt mig mycket om HUR man stärker sitt jag.
Det är svårt efter att ha levt mer än halva sitt liv i självförnekelse. Att ha satt andras värde före sitt eget. Att ha styrts av känslan att man måste följa andras vilja för att duga.
Det är en omprogrammering jag håller på med! Första genombrottet kom efter lång tids terapi att då jag insåg - emotionellt, inte bara logiskt - att jag är VÄRD att älskas.
Men HUR går det till? Hur tänker man på sina egna värden? Hur går man tillväga? Hur når man jaget längst in? Hur bryter man tvångstankarna som säger att man är egoistisk om man "tänker på sig själv", som min man programmerade mig.
Affirmationer!
Alltså att byta ut de negativa tankarna i hjärnan med positiva tankar. Att aktivt säga goda saker om sig själv, så de negativa tankarna i hjärnan "svälter ihjäl". Jag har lyssnat mycket på en härlig austraulienska, Melanie Tonie Evans, som kan mycket om vad som händer i hjärnan. Rekommenderas!

Det gäller alltså att skifta fokus - från honom - till mig! Oj, det har varit svårt! Det är faktiskt JAG som ska se hur JAG vill leva! Jag behöver ta reda på vilka MINA känslor är. Men det gäller att vara enveten när tankarna kommer som säger att "jag är egoistisk".

Här är massa banbrytande sanningar/affirmationer som bl.a. Melanie lär ut:
Mitt värde ligger inte i vad andra tycker om mig.
- Jag behöver inte tillfredsställa alla andra för att duga. Jag duger för att jag är jag!
Jag fungerar helt oberoende av andras idéer och uppfattningar.
- Jag föddes till världen med unika egenskaper - det är dem jag ska bidra med.
Jag har mina värden.
- Mina värden är lika värdefulla som andras - och jag står fast vid mina gränser.
Det är ok att inte passa in. Alla gillar inte mig!
- Helt underbar sanning! Att släppa tvånget att tillfredsställa andras krav!
Om jag håller mina gränser får ingen makt över mig.
- Nr 1! Jag är inte skyldig någon något bara för att jag är deras fru/dotter/syster.
Det är mitt liv, min kropp, mitt val.
- Affirmation att upprepas dagligen! Tills det blir naturligt i mitt liv att jag ska hålla mina gränser.
Jag är inte ansvarig för andras handlingar och känslor.
- Faktiskt! Det som jag hört i åratal: "Du fick mig att..." är hans sätt att bryta ner mina gränser...
Det är mitt ansvar att göra mig själv lycklig - inte lägga ansvaret på andra.
- Det kallas medberoende när jag förväntar mig att min man ska göra mig lycklig. När jag anpassar mig till honom för att han ska älska mig.
Så mycket kärlek som jag ger mig själv får jag tillbaka. Om jag ger kärlek för att få kärlek är det bara villkorlig kärlek.
- I och med att jag tar hand om mig själv kommer jag inte att vilja ha narcissister i mitt liv. 
För att jag ska må bra ska jag aldrig ändra mig för en annan - då lämnar jag mitt sanna jag.
- Om han inte tycker om den jag är, varför ska han då vara med mig?
Jag behöver inte bevisa något för någon. Tar de inte mig på mina ord så respekterar de inte mina värden.
- Varningssignal! När jag märker att jag hela tiden måste hålla på och berätta vad jag accepterar och inte.
Säg dessa affirmationerna till dig själv varje dag - så stärker du dig själv :-).

Något som Melanie sa som verkligen fick mig att stanna upp och tänka om:
"The narcissist is the messenger of our wounds - not the healer. /Narcissisten är budbäraren av mina sår - inte personen som botar mig. "
Narcissisten letar reda på mina svagheter, fläker upp dem på köksbordet och använder dem till att bryta ner mig - för sin vinning. Men hade jag inte träffat honom, och konfronterats med en sådan människa, hade jag aldrig varit tvungen att göra detta arbete med mig själv! Ett arbete som gör att jag utvecklas som människa! Ja, jag vet att det är kontroversiellt att jag säger det, men tack vare våra narcissister kan vi bli starkare kvinnor!
Det gäller att vi tar tillbaka ansvaret för våra liv. Att inte lägga onödig ilska på en 3-åring (narcissisten) som ändå inte fattar något och aldrig kommer att fatta något. Att hämnas är helt onödigt också för han kommer bara få energi av det.
Han är som en spindel i sitt eget nät och vi är "flugan". Flugan kan komma loss med influenser/hjälp utifrån, men spindeln lämnar aldrig sitt nät, för det är därifrån han får sin energi. Vi kan bygga upp oss och bli starka, lyckliga kvinnor - till slut. Jo, jag vet, det tar tid. För mig tog det 27 år att bara vakna! Men till slut har vi vunnit för vi är sunda människor. Och han kommer att vara kvar i sitt eget nät.

Vi behöver svara på frågorna:
- Hur vill jag leva? Vad prioriterar jag i mitt liv?
- Vad är min vision för mitt liv?
- Hur tar jag hand om mig själv i mitt liv?
- Vilka är mina gränser?
- Vad tycker jag om? Vad tycker jag inte om?
Vi behöver gå in i oss själv för att lära känna oss själva. Vem vi är. Efter det djupa arbetet kommer vi att känna oss själva och märka varningssignalerna när vi träffar nya människor. Inte för att vi har kunskapen om det, utan för att vi känner det inifrån. För vår självkänsla har blivit stark.
Först när jag ställde mig de frågorna var hjärnan helt tom. Jag hade ingen aning vilka mina svar var. Men jag tog min tid och svaren började komma fram. Jag är inte framme vid målet ännu, men jag har verktygen och ser målet framför mig. Jag lyssnar på andra på Youtube som har nått fram, bl.a. Melanie.
Jag har lagt in länken till en av hennes youtube-sidor här till höger.

Många styrkekramar!
Rosa

Hjärntvätt. Bor du utomlands?

Hej fina kvinnor utomlands!

Jag vill få ut mitt budskap till er. Ni som bor utomlands och känner er mycket långt borta hemifrån. Vågar ni inte göra något annat än det som era män vill att ni ska göra?  Vågar ni knappt säga ordet "Sverige" förrän ni blir utskällda? Här berättar jag om hur det var för mig.

Nationaldagen passerade. Dagen vi firar att Sverige är ett bra land. Mycket har vi att vara stolta över. Midsommardagen passerade. En dag att också fira den svenska maten och de svenska visorna. För mig som levde många år utomlands kunde jag inte fira de dagarna i Sverige. Inte mentalt heller. För att "vara svensk" blev ett skällsord för min man. Han använde det nedlåtande när jag gjorde något fel. Som han tyckte var fel. Det kunde vara maten jag lagade. Det kunde vara att jag visade mig "för självständig". Eller det sättet som jag uppfostrade barnen på.

Min man hade kontrollbehov. Min hjärna (förstod jag senare) kopplade ihop hans skrik med ordet "svensk" och även jag började känna avsmak för att vara svensk. Även jag dömde svenskarna. Men främst hade jag en känsla av att jag helt enkelt skämdes för att vara svensk.

En dag lämnade jag honom. Jag insåg att jag var hjärntvättad. Jag hade tagit över hans åsikter. Hans dömande åsikter. Och jag skämdes - på ett riktigt sätt! - att jag hade dömt andra. Jag började lyssna på mig själv. Någonstans nere i magen fanns ett litet surr av liv som sa till mig: Han har fel. Och utan hans ständiga skrik på mig började jag att lyssna mer och mer på min magkänsla.
Att vara svensk var inte något dåligt! Vad som anses "fint" att ha på sig i hans land är inte vad som anses "fint" i Sverige. Alla länder har olika stilar. Han har annan stil än jag! Och det är så det ska vara! Han hade bara kontrollbehov...
Vi blir självständiga när vi har växt upp och blivit mogna vuxna! - han var bara avundsjuk...
Jag började känna att vi har alla rätten till våra liv, så det inkluderar även barnens rätt till deras liv. Nu uppmuntrar jag mina barn till att fråga sig själva vad DE vill och hur DE känner i en situation. Han hade bara kontrollbehov...

Sen utnyttjade ju min man varje situation med att säga skällsordet "Du är så svensk!" - även om saken inte hade med Sverige att göra. Men eftersom det var mitt land, tror jag att han ville trycka ner mig med något som "tillhörde mig".

Det var underbart att äntligen i år få fira midsommar och sjunga den svenska nationalsången tillsammans med alla härliga fint sommarklädda firande människor!

Det finns en väg ut. Jag var hjärntvättad och tog mig ur hjärntvätten. Ni kan göra det också. Läs böcker/websidor och mogna. Lyssna på magkänslan. Känner du igen dig? Skriv gärna till mig. Jag stöttar dig.

Stora SVENSKA styrkekramar J
Rosa

Att döma eller att älska

Mitt ex dömde andra människor. Man måste "komma någonvart i samhället" för att duga, tyckte han. Han försökte hela tiden klättra på karriärstegen, vilket var helt ok. Men det var inte ok när han dömde de som inte gjorde karriär!

Min kusins familj pratade han mycket väl om. För att de hade lyckats materiellt. Men min pappa såg han ner på för att han inte hade lyckats lika bra och inte uppförde sig lika "fint" som min kusins familj. Varför såg jag inte hur respektlöst det var? Kanske för att jag sökte validering. Att jag var ok. Att jag kunde bli älskad.

Han skrattade åt min faster p.g.a. hur hon levde. Jo, hon uppförde sig speciellt. Visst, det kunde alla se. Men jag hade fått lära mig att alla ska få ha sin åsikt, så visst fick han säga sin - om henne. Han var så tydlig med var som var "sanningen" så jag kände mig manad att inte säga emot honom. Långt senare - när jag känslomässigt började distansera mig från honom - och hade tagit beslutet att lämna honom - förstod jag att det var självfallet respektlöst av honom att se ner på henne - och säga det framför mig!

Familjemedlemmar i hans hans familj kategoriserade han också i de som "hade lyckats" och "var fina" och de som inte var det. Han dömde människor. Ena halvan av hans familj var de "fina". De som hade fin klädstil och där kvinnorna uppförde sig på ett graciöst sätt. Män som var drivna och ÄLSKADE mitt ex. Den andra halvan var de "dåliga". De som fattades allt den första gruppen hade. Jag var noga med att lära mig uppträda på rätt sätt och han påverkade mig att tycka mer om den ena gruppen framför de andra. För att han gjorde det.

Alla vill vi bli sedda, förstådda och älskade. Ibland går vi för långt i vår strävan att bli älskade. Vi hör ord komma ut ifrån våra munnar - som inte är våra ord. Ord som känns helt fel i magen. Men vi vet att HAN tycker om dem orden, så vi säger dem. Jag sa vad han ville att jag skulle säga. T.o.m. till mina föräldrar. Han var mycket ihärdig och smart på att "uppfostra mig". Oj, vad jag var hjärntvättad! Kan jag se nu.

Det är otroligt viktigt att vi lever våra egna liv. Att vi frågar oss själva Vad tycker jag om det? Lever vi marionetter är vi bara tomma skal. 

Ta hand om er där ute!

Styrkekramar

Rosa

Var det mitt fel att han misshandlade mig?

Frågar du dig också om det var ditt fel vad han gjorde mot dig?

Jag spenderade hela vår tid tillsammans med att försöka förstå honom. Hur jag kunde göra honom glad. I slutet före jag lämnade honom försökte jag också förstå, men då öppnades mina ögon för att det kanske inte var mitt fel. Jag har i oändliga timmar kontemplerat över varför det blev som det blev. Hur jag kunde låta mig utsättas för sådant. Hur jag inte visste vad det var som han gjorde mot mig. Jag ville alltid förstå. Inte leva i okunskap. Han slängde mig, bildligt talat, som en hundleksak fram och tillbaka. Och jag bara lät mig slängas. Mentalt, psykiskt, själsligt och några gånger fysiskt.

Jag har tänkt mycket på "what comes around goes around". Alltså när ens uppfostran har lagt ihop byggstenar i ens psyke och man har blivit en speciell typ av människa. Har man inte blivit sedd eller tagen på allvar när man växte upp så är man van vid det. Det behöver inte vara enorma psykningar, bara det har pågått under en stor del av uppväxttiden. Då får sig självkänslan en törn och man blir inte en hel människa. Så när man träffar en partner när man har blivit vuxen - och han uppför sig som man är van att bli behandlad - så känner man igen det.
Samma med honom: när han blev uppfostrad till att ta för sig så blev han van vid det. Utan att han vet om det så letar han efter en kvinna som kan fortsätta att ge honom det som han är van vid att få.

DET VAR INTE MITT FEL att han misshandlade mig. INGEN HAR RÄTT ATT TRAMPA PÅ NÅGON ANNAN. Men jag vill förstå hur jag blev snärjd.

Jag blev också uppfostrad att behaga. Jag var känslig. Tog in alla intryck. Jag tyckte inte om rökning och sprit. Jag tyckte inte om fräna dofter. Jag växte upp nära naturen och älskade vattnet. Musiken fick inte vara för hög på uteställen. Då gick jag helst därifrån. Jag tyckte bara om att umgås med några stycken. Inte stora tillställningar.
Han hade alltid dussintals människor omkring sig hela hans uppväxttid. Där fanns alltid cigaretter och "starka karlar klarar ju av att dricka ". Och 1000 W skulle helst skina från lampkronorna. På grillutflykter skulle helst hela släkten vara med och musiken skulle dåna från högtalare.
Men jag märkte ju inte att han var sådan när han var en ung fattig student nyinflyttad till Sverige... Det märkte jag mer och mer när vi levde i hans land. Han gick helt tillbaka till sådant som han hade växt upp med. Vilket gjorde att min hjärna blev bomberad av intryck. Jag som behövde leva måttligt blev utpumpad på energi när jag alltid var tvungen att stanna tills den sista på festerna/tillställningarna. När min sista droppe av kraft gick åt att sitta och le.

Idag tar jag hand om mig själv. När det är för mycket stimmigt runt omkring mig påminner jag mig själv att jag måste få lite stillhet och sortera tankarna. Säkert är min högkänslighet blandad med Post Traumatisk Stress så jag hoppas att jag kommer att må bättre ju mer tiden går. Det är underbart att jag kan lägga problemen i Guds händer och veta att Gud tar hand om mig.

Vi får påminna oss om att vi är fantastiska som vi är. Vi som tar in mycket intryck på en gång. Vi är skapade så här av en viss anledning. Vi är fantastiska omhändertagare; sköterskor, assistenter av alla de slag och inte minst - mammor! Jorden skulle gå under om inte vi fanns - bara vi vet att hålla gränserna för vad vi tycker är bra för oss.

Ta hand om er där ute ni underbara kvinnor!

Att manipulera i Guds namn

Är du tillsammans med/gift med någon som refererar bibeln för att påverka dig? Påverka dig till att göra hans vilja? Du tycker att det låter så logiskt och rätt, men ändå får du ont i magen?

Mitt ex sa till mig att jag måste förlåta honom och glömma de "eventuella" saker han hade gjort. (Han gav mig aldrig några löften om framtiden.) När han drev igenom detta använde han bibeltexter. (Förlåt, jag gör ett litet inlägg här, han drev alltså igenom detta, vilket i sig visar på att det var hans vilja som gällde...). Oftast sa han att han tyckte att jag skulle "ta mitt kors på mig" d.v.s. "lida som Jesus led för oss". Jo, Jesus led för oss när han offrades på Golgata och korsfästes. Det var Hans yttersta kärlekshandling. Men jag har inget uppdrag att ta på mig andra människors synder. Jag är bara en människa. Jag kan försöka hjälpa mina medmänniskor, men jag är bara ansvarig för mina egna handlingar. Så mitt ex argumentering stämde inte. Kan jag förstå nu...

Under Jesu sista år här på jorden försvarade Han sig däremot när Han blev anklagad, försvann snabbt från en plats - när Han behövde det - eller sa till på skarpen till dem som gjorde fel. Där visar Jesus mig vägen att jag får försvara mig från ont.

Bibeln lär ut hur kvinnor ska följa sina män - då männen är beredda att dö för att kvinnan ska må bra! När de lyssnar på kvinnan. När männen är Gudfruktiga - när de vet skillnaden på rätt och fel. Där är skillnaden. Min man såg till sina egna önskemål först och endast.

Mitt ex använde också skrämseltekniken "den som lämnar sin fru/man" kommer inte till himmelen - genom alla år. Det var väldigt effektivt på mig. Trots att Jesus aldrig sa det. Men mitt ex var väldigt bestämd angående detta. Så jag trodde på detta. När jag lämnade hans hem för att skydda mig från honom bar jag en enorm skuld på mina axlar. Jag fruktade vad som skulle hända om jag stannade kvar, men ändå låg skulden som fastnitad på mina axlar. Prästerna i Sverige sa att jag hade rätt att försvara mig med att lämna, så skulden avtog, men det tog tid att rensa ut sådant som var inpräntat i mitt inre av min man.

Lyssna på en utmärkt engelsk predikan (eller kopiera in predikotexten i translate.google och få den på svenska) om hur vi ser skillnad på när vi ska "ta vårt kors på oss och lida" och när vi kan säga emot och avlägsna oss från den som miss(be)handlar oss:
Från "cryingoutforjustice.com"

Lyssna inte på en egocentrisk persons ord. Du har rätt att skydda dig. Du har rätt till din åsikt och dina handlingar. Jag lämnar dig för ikväll med dessa ord från Psaltaren 40:3 i Bibel:
Han drog mig upp ur fördärvets grop,
ur slam och dy.
Han ställde mig på fast mark,
mina steg gjorde Han trygga.

Många styrkekramar!
Rosa

Misshandel förändrar en människa

Jag är tacksam idag. Tacksam för nya kontakter. Jag hade en svår vecka. Saker händer, men jag kommer med Guds hjälp aldrig att ge upp. Jag kommer att kämpa för sanningen. Sanningen att ingen har rätt att gå på någon annan. Jag är tacksam för nya vänner som har varit med om liknande saker. Som förstår. Tacksam för fb som för samman människor som just idag lever liv i kaos, men som imorgon finner styrkan att lämna det destruktiva förhållandet. Ofta med hjälp av engagerade eldsjälar som har startat websidor/bloggar/öppnat flyktcentrum för att hjälpa andra – vilket inspirerar mig enormt! En kvinna nämnde att vi som varit med om misshandel har utvecklat en speciell ”spetskunskap”. Jo, du och jag är experter på vad vi gått igenom! Bara vi kan ge denna kunskap vidare. För att hjälpa andra. Vi som levt i leran av förnedring kan få känna meningen med livet igen J. 

Min vaksamhet är dock numera större. Jag ser världen på ett annat sätt, genom andra ögon. Som när jag läser ett lättsamt reportage om en cirkusfamilj. Just det här paret utför ”kasta-kniv-nummer”. Artikeln har titeln: ”Vi får inte vara osams före en föreställning.” Och det ska vara så humoristiskt. Jag som har levt i misshandel skrattar inte. Eller när jag hör en man skämta framför andra par: ”Det är bäst att hon får som hon vill annars jagar hon mig med brödkaveln hemma.” Jag skrattar inte då. Jag vet hur det var att leva i hotet att jag inte visste vad han skulle göra när vi kom hem. När jag träffar äkta par/sambos läser jag intuitivt av deras kroppsspråk och lyssnar på hur de samspråkar. Jag har förändrats som människa. Jag ser saker som jag inte skulle ha sett annars.

När jag berättar min historia för andra som inte varit med om misshandel så säger de att jag är stark. Jag har svårt att ta till mig det. Men jag blir själv imponerad av andra som har vänt sina liv i en positiv riktning! Vad är stark? Att man vågar lyssnar på sitt inre och följer rösten? Jo, det är nog så. 

Lever du mitt i din mans kontroll av ditt liv? Håll ut! Du kommer hitta en väg ut! Det finns en morgondag i trygghet.

Många styrkekramar 

Rosa

Rekommenderade böcker, websidor och Youtube-filmer

Hej :-)
Till höger har jag lagt länkar till sidor på nätet som har stött mig och gett mig kunskap i min resa mot styrka och trygghet! Jag uppdaterar listorna allt eftersom.
Många kramar till er som är värda allt :-)

Narcissism

Är du i skedet av ditt liv där du läser allt du kan om misshandel på nätet och har hittat ordet ”narcissism”? Du känner dig intryckt i ett hörn och du känner att du måste förstå vad du varit med om? Har du fått höra:

• Hur kan du ha på dig dessa kläder/ha den frisyren/vara sminkad så/uttrycka dig så?! Du skämmer ut mig!
• Du pratade inte tillräckligt med gästerna! Jag kommer att bli ensam resten av mitt liv!
• Du bjuder inte hem kompisar – se nu sitter jag här och dricker varje kväll! Du gör mig till en alkoholist!
• Är du sjuk och har feber?! Så det blir ännu en kväll som jag ska spendera ensam!
• Du lämnar vår säng när jag snarkar på natten, och lägger dig på soffan! Fattar du inte hur oälskad du får mig att känna mig?
• Så du säger att du inte vill att jag ska skrika på dig? Ska du pressa mig nu när jag har så mycket stress på jobbet!

Hör du hur han vänder allt till att tycka synd om sig själv?

Får du ständigt sådana ord, slängda i ansiktet av din man, så kan han ha personlighetsstörningen ”narcissism”. När jag i min desperata forskning på nätet började läsa om detta så gjorde jag det misstaget att säga till min man att han var narcissist... Ja, jag var så slut, helt slut av hans dagliga psykningar så jag hade inte förmågan att se det objektivt... Tack Gud att han aldrig hade hört talas om det ordet så jag tacksamt nog inte drog igång något värre till situationen än den jag redan befann mig i.

Vad jag vill säga är att jag har lärt mig att när man pratar med andra/gemensamma bekanta/familjemedlemmar om vad man lever i/har gått igenom så ska man akta sig för att använda sig av ”diagnoser” på sin misshandlare. Andra kan ha andra uppfattningar och kanske bara ser hur du vill ”skada” genom att ”diagnostisera”. Så beskriv istället för dem vad han gör och hur det får dig att känna dig. Då blir det personligt. 

Vad som är bra med att läsa, läsa och åter läsa om olika personlighetsstörningar är att vi förstår vad vi varit med om och vi kan bli helade.  (Se min rekommenderade boklista till höger.) Vi kan – efter många om och men – lyfta av skuldoket, hela våra skadade kroppar och sinne och förstå hur en normal relation egentligen är. Det viktiga är inte ”vad störningen heter” utan att vi får kunskap om vad den gör med oss.

Att ge andra i min situation kunskap som hjälper dem att bli helade är min drivkraft till att jag skrev boken och fortsätter här på min blogg. Ingen har rätt att gå över någon annan. Man kan beskriva det så här: Det finns ”egoistisk narcissism” och ”hälsosam narcissism”. Skillnaderna är:

• att fullständigt köra över sin partner med att inte lyssna och kräva – genom hot och manipulation – att få som man vill = ”egoistisk narcissism” och

• att stå upp för sina åsikter, visa sina gränser och respektfullt beskriva dem för sin partner = ”hälsosam narcissism”.

Ta hand om er därute! Gör det som ger er energi! Ni är värda ett respektfullt liv i trygghet! Jag la till min email-adress till höger om ni vill kontakta mig :-).

Många styrkekramar till er fina kvinnor :-).

Gaslighting - när han får dig att tvivla på din uppfattning

Försöker du varje dag "förstå" honom? Du tänker Om jag bara kunde förstå hur han fungerar så skulle allt bli bättre...? Men det är bara du som håller på så här. Han anpassar sig inte till dig.

Min f.d. sa ofta: "Du är så negativ. Du ser alltid glaset halvtomt istället för halvfyllt."
Han försökte lära mig "filosofin" att se saker "positivt". Han försökte styra min vilja. Han bestämde vad som var bra för mig - och följaktligen blev jag spänd inför hans nästa utbrott. Då var det svårt att vara positiv. men det hade jag ju inte insett då... I hans ögon var det enkelt: jag skulle göra som han ville - eftersom han visste vad som var bäst för mig. Han ansåg att jag skulle vara glad och tacksam. Så han blev irriterad när jag inte såg "allt gott som han gav mig". Han blev irriterad när jag inte såg att "glaset var halvfyllt" som han uttryckte sig.

Han pratade och pratade men lyckades egentligen inte "få mig att inse att jag skulle vara tacksam" och till slut tog jag över hans åsikt att jag var en otacksam kvinna. Det kallas "gasljus/gaslighting". Som i filmen "Gaslight" med Ingrid Bergman och Charles Boyer, där "Charles" lyckas få "Ingrid" att tro att verkligheten är en annan än den hon tror.

Vi är empatiska människor och vill så gärna förstå vår partner i livet. Vi ser att han är ledsen/arg på oss av en anledning och vi vill hjälpa honom att må bättre. Men då glömmer vi bort oss själva.
Vår åsikt måste vi lyssna på - och ära. Den kommer från djupet av oss själva - och den är sann!

Vi är inga helgon/goda människor när vi åsidosätter våra önskemål hela tiden. Gud vill inte ont. När vi blir misshandlade är det inte Guds vilja. Tvärtom! Gud vill att vi ska utföra det han har skickat hit oss för! Vilket inte är att krympa ihop till tomma skal som flyger för vinden...  Eller springa fram och tillbaka för att tillfredsställa en annan människa som bara kräver mer och mer...
Vi är utrustade med tankar, åsikter, armar och ben. Till att utveckla de gåvor vi har fått. Vi har ett syfte med våra liv. Vårt syfte här på jorden är att ta hand om allt som vi har fått. Men det är precis som med instruktionerna på flygplanet: du ska FÖRST ta på dig DIN egen syremask - SEN ditt barns. Du kan inte ta hand om något i livet om du inte först ger dig själv syre.

Sträck på er! Ta fram det som just ni är bra på - och lev :-).

Många kramar

Efter man lämnar...

Har du nått din gräns för vad du klarar av och vill lämna din misshandlare? Undrar du hur det blir sen? Jag hoppas av hela mitt hjärta att han låter dig vara. 

Hur reagerade min f.d. när jag lämnade? 

Trots att han hade fått reda på varför jag lämnade så hade han ändå sin egen uppfattning om varför, vilket han skrev i sina mail till mig. Han sa att det måste ha varit min kompis som hade påverkat mig och/eller att jag blev deprimerad p.g.a. en operation långt tidigare.

Jag förstår ju anledningen till dessa tankegångar: han kan inte acceptera att han har gjort något fel, så han skyller på andra.

Han svartmålade mig med att sprida lögner om mig som skulle sänka mitt värde bland våra bekanta. Han meddelade mig på vilket sätt Gud skulle döma mig för att jag lämnade.

Idag har jag övervunnit dessa slag. Med Guds hjälp. Jag valde att lyssna på Gud. Guds kärlek har hjälpt mig att gå framåt.

Enligt Kubler-Ross går vi igenom en sorgeprocess när vi har förlorat någon: förnekelse, rädsla, ilska, sorg och till slut acceptans. Min f.d. har efter alla år inte nått fram till acceptans och gått vidare. Men jag har lämnat min roll som slagpåse. Jag vill fortsätta att leva i sanning, frihet och glädje. Jag är värd att må bra. Jag har rätten att respektera mig själv, lyssna på mig själv och välja vad jag ska säga. Jag är värd att leva där jag blir bra behandlad.

Jag hoppas att du kan hålla nollkontakt efter att du lämnat, så att du ska kunna få ro och lära känna dig själv igen - vem du är och hur du vill leva. Ditt liv ska ju inte styras av någon annan än dig själv. Du har intelligens, sunt förnuft och samvete och är skapt till att göra dina egna vägval :-). Se gärna denna film (på engelska) som beskriver vad ditt ex "tycker" om att du inte vill ha kontakt med honom. Den hjälper dig att släppa ev skuld.

https://www.youtube.com/watch?v=rtS1WapapSM&feature=youtu.be

Matt 11:28-30: Jesus sade: ”Kom till mig, ni alla som arbetar och är betungade, så skall jag ge er ro.”

Styrkekramar till er!

Ta hand om sig själv ≠ egoism

Vad är skillnaden mellan att ta hand om sig själv och att vara egoistisk? Blir ni kallade egoistiska om ni av trötthet bara faller ner i sängen? "Om du inte tar hand om mig är du egoistisk" kan låta rätt - vi ska ju ta hand om varandra! Men hur kan du då avgöra när din partner tar sig för stora rättigheter? När ska du säga "STOPP - där går min gräns!"? För någon som inte känner empati med dig, tycker självklart att du inte har rätt att sätta gränser.

Gränsen för hur mycket jag skulle ta hand om mig själv bestämdes av min man. Jag blev kallad egoistisk när jag gjorde något som inte han var inblandad i. Idag kan jag förstå att han inte kunde "gå ut ur sig själv" och glädjas med mig. Men då var jag för kontrollerad av honom för att förstå vad som pågick. När jag var tvungen att vila kände jag skulden.  Jag hade rätt till min kropp, men jag var fången i hans makt.

I en relation måste båda parter kunna ha förmåga till empati = medkänsla. Annars är det ingen relation. Då är det en auktoritär ledare-barn-relation. Där en styr över en annan. Full av kontrollbehov. Svaret på frågan om var gränsen går: Lyssna till din magkänsla - den har alltid rätt! Läs också mina varningssignaler i boken.

Alla har vi den medfödda gåvan från Gud att få ta hand om oss själva som vi finner det lämpligt. Alla har vi rätt att sätta våra gränser. Vi måste först ta hand om oss själva på ett hälsosamt sätt så vi orkar ta hand om andra. Även moder Teresa hade sina bönestunder varje dag, i stillhet, för att få kraft. 

När vi lever i trygghet bland människor som kan känna empati fungerar relationen. Då känner vi oss avslappnade. Ibland får jag som jag vill, ibland får du som du vill. Vi kommer överens om en medelväg. Som moder Teresa sa: "Vänliga ord är små och enkla att säga, men de ekar i oändlighet."

Kärlek

Vad är kärlek? 

Att han inte kan leva utan dig? Att han är lite lagom svartsjuk? Eller att han stannar ensam hemma en kväll med barnen så du kan gå ut med en kompis? 

Jag var så upptagen med att ge kärlek så att jag inte upptäckte att jag inte fick tillräckligt tillbaka. Jag var beredd att göra ALLT. Ge allt. Till och med mina åsikter och min vilja. Jag upptäckte inte att han inte gav mig sina åsikter och sin vilja. Jag blev en öppen bok för honom. Jag drog inga gränser. Inga "Stopp, där går du för långt!" eller "Jo, men det tycker jag, och det står jag för!" Och han frågade inte vad jag tyckte om saker och ting. De viktiga sakerna alltså. Han visste bäst.

Han var van att ta sig för. För honom blev kärlek det som han gav mig. Det han tyckte att jag skulle ha. Lagom med pengar, hem och bil. Och han tyckte att jag skulle vara tacksam. Han förstod inte när jag bad om vänlighet. Han förstod inte att han måste säga förlåt – och mena det – för att smärtan skulle gå bort. Han förstod inte att han måste ta ansvar för vad han gjorde.

Med min kärlek försökte jag påverka honom. Om jag behandlade honom som jag ville bli behandlad - så skulle han ändra sig, trodde jag. Men han gjorde inte det.  

Helige Johannes av Korset skrev: "En själ som är fylld av kärlek är en vänlig, ödmjuk, mild och tålmodig själ.” 

Paulus sa: ”Kärleken är in­te ut­ma­nan­de, in­te självisk, den bru­sar in­te upp, den vill ing­en något ont. Den fin­ner in­te glädje i orätten men gläds med san­ning­en.”

Kärlek ger dig frihet och glädje. När någon älskar dig känner du dig trygg.

Nöj er inte med smulor från bordet när det finns någon därute som har en hel måltid uppdukad med hänsynsfullhet och värme. Någon som trivs med sig själv, är trygg nog att samarbeta och vet att ha respekt för dig betyder att han lyssnar på dig - inte skrämmer.

Självkänsla

Hej!

Hur får man sin självkänsla tillbaka efter år/decennier av att ha levt med någon som fullständigt körde rakt över en - rasslande som en skördetröska? Hur vet man att man överhuvudtaget är värd något? Finns det ett minne långt långt därinne där man kommer ihåg en tid då allt var annorlunda - då allt var trygghet? Hur kommer man tillbaka dit?

För mig knackade Gud mer och mer på min dörr. Jag öppnade och Han sa: "Jag älskar dig precis som du är, mitt barn. Jag har skapat dig precis så - av en viss anledning. Lita på Mig." T.o.m. i min naivitet berättade jag för min man om vad jag kände att Gud ville säga mig. Han sa: "Ja, det var ju bra." Men jag visste att han inte hade fattat något. 

Jag kämpade i många många år med att förstå och försöka komma med lösningar, men det räckte inte. Jag älskade så mycket så jag själv försvann. Jag var tvungen att bryta. Jag satsade på nollkontakt - vilket är förutsättningen för att ha en chans till självkänsla! Av olika anledningar så klarade jag inte att hålla fullständig nollkontakt, så jag intog små doser av hans förakt även när jag hade lämnat. Men jag gjorde vad jag kunde. 

I de flesta fall behöver man professionell hjälp med att knyta upp alla feluppfattningar ens partner har indoktrinerat en att man har. Kommunen hade kuratorer som förklarade för mig hur det går till när någon hjärntvättar en. Det var underbart med stödet och kunskapen och jag fick små ljusglimtar. Jag tog också hjälp av psykoterapeut. Satsade pengar jag egentligen inte hade. Men det var värt varenda krona. Terapeuten frågade vad JAG tyckte om saker och ting. Men det var svårt för mig att svara på frågorna. Jag? Vem är jag? Vad tycker jag? Jag hade levt så länge med att åsidosätta mig själv - och anpassa mig. Det tog ett och ett halvt år av samtal. Jag tömde mig på alla elakheter som min man hade placerat i mitt inre, och terapeuten frågade om min åsikt. Under lång tid hos henne så försvarade jag honom automatiskt. Jag var så van. Hon fortsatte att fråga mig om min åsikt. Det var en ny tid och jag började ta mina stapplande steg. Skulle jag ha rätt till min egen åsikt? Jo, det skulle jag kanske... det fanns en möjlighet... Och om min åsikt var viktig för mig, så skulle den alltså gälla hela min tillvaro... Kanske skulle jag också komma till rätta med tröstätandet? Låg hemligheten till att bli fri från tvångsätandet i att jag nu hade rätt till min egen åsikt?

Hans elaka kommentarer hade med åren i trygghet börjat försvinna längre och längre bort från mig. För att jag hade mer och mer nollkontakt. Så han inte kunde fortsätta att hålla hjärntvätten vid liv.

Jag hade hunnit bli mycket arg också. Hur kunde han ta sig den rätten att köra över mig!! Så jag kände en drivkraft att göra saker som inte han tyckte om – vilket var precis det jag tyckte om! Jag letade efter MIN åsikt i kläder, frisyr och vilka vänner som var bra för mig. Och så prövade jag att göra det! Jag var som ett barn ute på svag is, men isen HÖLL! Och då vågade jag göra fler saker som jag kände att de var bra för mig. Som t.ex. att skriva ner händelser från mitt äktenskap. I början kom tankarna: Vad skulle han säga om han fick läsa detta?! Men när månaderna gick och blev till två år så kände jag mig redo att stå för min åsikt om vårt äktenskap. Jag publicerade min bok. Och med det så vande jag mig mer och mer vid att ha min åsikt. Och när man säger sin åsikt så blir man liksom lite längre. Man sträcker på sig. Och när man sträcker på sig så kan man liksom andas lite bättre. Man ser längre fram. Tankarna blir ljusare. 

Jag har börjat sträcka på mig - varje dag. Och ler. Varje dag. Från hjärtat :-).

Kram på er!

Hej till er som bor utomlands - och kanske inte vågar ha vilken bok som helst på köksbordet!
E-boken har kommit ut och kan bl.a. köpas på bokus.se, men även amazon.uk.com om ni bor ute i Europa och föredrar amazon. Den kostar inte många kronor :-).
Ta hand om er där ute!

Äntligen!
Är boken utgiven! Se till höger vilka näthandlare ni kan köpa boken hos. Den är billigast på mitt förlag, bara 77:-! Men de tar ca 80:- i porto eftersom boken trycks i Tyskland så välj Bokus! E-boken kommer om två veckor sa förlaget.
Det känns som en befrielse! Samtidigt tryggt eftersom jag inte skriver i mitt namn. Det är inte för att smutskasta mitt ex som jag ger ut boken - utan för att stödja andra i min situation. Jag har mycket att lära mig om Facebook och bloggar också!
Hör av er :-).
Många styrkekramar
Rosa