lördag 5 mars 2016

Kärlek

Vad är kärlek? 
Att han inte kan leva utan dig? Att han är lite lagom svartsjuk? Eller att han stannar ensam hemma en kväll med barnen så du kan gå ut med en kompis? 

Jag var så upptagen med att ge kärlek så att jag inte upptäckte att jag inte fick tillräckligt tillbaka. Jag var beredd att göra ALLT. Ge allt. Till och med mina åsikter och min vilja. Jag upptäckte inte att han inte gav mig sina åsikter och sin vilja. Jag blev en öppen bok för honom. Jag drog inga gränser. Inga "Stopp, där går du för långt!" eller "Jo, men det tycker jag, och det står jag för!" Och han frågade inte vad jag tyckte om saker och ting. De viktiga sakerna alltså. Han visste bäst.

Han var van att ta sig för. För honom blev kärlek det som han gav mig. Det han tyckte att jag skulle ha. Lagom med pengar, hem och bil. Och han tyckte att jag skulle vara tacksam. Han förstod inte när jag bad om vänlighet. Han förstod inte att han måste säga förlåt – och mena det – för att smärtan skulle gå bort. Han förstod inte att han måste ta ansvar för vad han gjorde.
Med min kärlek försökte jag påverka honom. Om jag behandlade honom som jag ville bli behandlad - så skulle han ändra sig, trodde jag. Men han gjorde inte det.  

Helige Johannes av Korset skrev: "En själ som är fylld av kärlek är en vänlig, ödmjuk, mild och tålmodig själ.” 
Paulus sa: ”Kärleken är in­te ut­ma­nan­de, in­te självisk, den bru­sar in­te upp, den vill ing­en något ont. Den fin­ner in­te glädje i orätten men gläds med san­ning­en.”
Kärlek ger dig frihet och glädje. När någon älskar dig känner du dig trygg.

Nöj er inte med smulor från bordet när det finns någon därute som har en hel måltid uppdukad med hänsynsfullhet och värme. Någon som trivs med sig själv, är trygg nog att samarbeta och vet att ha respekt för dig betyder att han lyssnar på dig - inte skrämmer.

2 kommentarer: