Ta hand om sig själv ≠ egoism

Vad är skillnaden mellan att ta hand om sig själv och att vara egoistisk? Blir ni kallade egoistiska om ni av trötthet bara faller ner i sängen? "Om du inte tar hand om mig är du egoistisk" kan låta rätt - vi ska ju ta hand om varandra! Men hur kan du då avgöra när din partner tar sig för stora rättigheter? När ska du säga "STOPP - där går min gräns!"? För någon som inte känner empati med dig, tycker självklart att du inte har rätt att sätta gränser.

Gränsen för hur mycket jag skulle ta hand om mig själv bestämdes av min man. Jag blev kallad egoistisk när jag gjorde något som inte han var inblandad i. Idag kan jag förstå att han inte kunde "gå ut ur sig själv" och glädjas med mig. Men då var jag för kontrollerad av honom för att förstå vad som pågick. När jag var tvungen att vila kände jag skulden.  Jag hade rätt till min kropp, men jag var fången i hans makt.

I en relation måste båda parter kunna ha förmåga till empati = medkänsla. Annars är det ingen relation. Då är det en auktoritär ledare-barn-relation. Där en styr över en annan. Full av kontrollbehov. Svaret på frågan om var gränsen går: Lyssna till din magkänsla - den har alltid rätt! Läs också mina varningssignaler i boken.

Alla har vi den medfödda gåvan från Gud att få ta hand om oss själva som vi finner det lämpligt. Alla har vi rätt att sätta våra gränser. Vi måste först ta hand om oss själva på ett hälsosamt sätt så vi orkar ta hand om andra. Även moder Teresa hade sina bönestunder varje dag, i stillhet, för att få kraft. 

När vi lever i trygghet bland människor som kan känna empati fungerar relationen. Då känner vi oss avslappnade. Ibland får jag som jag vill, ibland får du som du vill. Vi kommer överens om en medelväg. Som moder Teresa sa: "Vänliga ord är små och enkla att säga, men de ekar i oändlighet."