Var det mitt fel att han misshandlade mig?

Frågar du dig också om det var ditt fel vad han gjorde mot dig?

Jag spenderade hela vår tid tillsammans med att försöka förstå honom. Hur jag kunde göra honom glad. I slutet före jag lämnade honom försökte jag också förstå, men då öppnades mina ögon för att det kanske inte var mitt fel. Jag har i oändliga timmar kontemplerat över varför det blev som det blev. Hur jag kunde låta mig utsättas för sådant. Hur jag inte visste vad det var som han gjorde mot mig. Jag ville alltid förstå. Inte leva i okunskap. Han slängde mig, bildligt talat, som en hundleksak fram och tillbaka. Och jag bara lät mig slängas. Mentalt, psykiskt, själsligt och några gånger fysiskt.

Jag har tänkt mycket på "what comes around goes around". Alltså när ens uppfostran har lagt ihop byggstenar i ens psyke och man har blivit en speciell typ av människa. Har man inte blivit sedd eller tagen på allvar när man växte upp så är man van vid det. Det behöver inte vara enorma psykningar, bara det har pågått under en stor del av uppväxttiden. Då får sig självkänslan en törn och man blir inte en hel människa. Så när man träffar en partner när man har blivit vuxen - och han uppför sig som man är van att bli behandlad - så känner man igen det.
Samma med honom: när han blev uppfostrad till att ta för sig så blev han van vid det. Utan att han vet om det så letar han efter en kvinna som kan fortsätta att ge honom det som han är van vid att få.

DET VAR INTE MITT FEL att han misshandlade mig. INGEN HAR RÄTT ATT TRAMPA PÅ NÅGON ANNAN. Men jag vill förstå hur jag blev snärjd.

Jag blev också uppfostrad att behaga. Jag var känslig. Tog in alla intryck. Jag tyckte inte om rökning och sprit. Jag tyckte inte om fräna dofter. Jag växte upp nära naturen och älskade vattnet. Musiken fick inte vara för hög på uteställen. Då gick jag helst därifrån. Jag tyckte bara om att umgås med några stycken. Inte stora tillställningar.
Han hade alltid dussintals människor omkring sig hela hans uppväxttid. Där fanns alltid cigaretter och "starka karlar klarar ju av att dricka ". Och 1000 W skulle helst skina från lampkronorna. På grillutflykter skulle helst hela släkten vara med och musiken skulle dåna från högtalare.
Men jag märkte ju inte att han var sådan när han var en ung fattig student nyinflyttad till Sverige... Det märkte jag mer och mer när vi levde i hans land. Han gick helt tillbaka till sådant som han hade växt upp med. Vilket gjorde att min hjärna blev bomberad av intryck. Jag som behövde leva måttligt blev utpumpad på energi när jag alltid var tvungen att stanna tills den sista på festerna/tillställningarna. När min sista droppe av kraft gick åt att sitta och le.

Idag tar jag hand om mig själv. När det är för mycket stimmigt runt omkring mig påminner jag mig själv att jag måste få lite stillhet och sortera tankarna. Säkert är min högkänslighet blandad med Post Traumatisk Stress så jag hoppas att jag kommer att må bättre ju mer tiden går. Det är underbart att jag kan lägga problemen i Guds händer och veta att Gud tar hand om mig.

Vi får påminna oss om att vi är fantastiska som vi är. Vi som tar in mycket intryck på en gång. Vi är skapade så här av en viss anledning. Vi är fantastiska omhändertagare; sköterskor, assistenter av alla de slag och inte minst - mammor! Jorden skulle gå under om inte vi fanns - bara vi vet att hålla gränserna för vad vi tycker är bra för oss.

Ta hand om er där ute ni underbara kvinnor!

Att manipulera i Guds namn

Är du tillsammans med/gift med någon som refererar bibeln för att påverka dig? Påverka dig till att göra hans vilja? Du tycker att det låter så logiskt och rätt, men ändå får du ont i magen?

Mitt ex sa till mig att jag måste förlåta honom och glömma de "eventuella" saker han hade gjort. (Han gav mig aldrig några löften om framtiden.) När han drev igenom detta använde han bibeltexter. (Förlåt, jag gör ett litet inlägg här, han drev alltså igenom detta, vilket i sig visar på att det var hans vilja som gällde...). Oftast sa han att han tyckte att jag skulle "ta mitt kors på mig" d.v.s. "lida som Jesus led för oss". Jo, Jesus led för oss när han offrades på Golgata och korsfästes. Det var Hans yttersta kärlekshandling. Men jag har inget uppdrag att ta på mig andra människors synder. Jag är bara en människa. Jag kan försöka hjälpa mina medmänniskor, men jag är bara ansvarig för mina egna handlingar. Så mitt ex argumentering stämde inte. Kan jag förstå nu...

Under Jesu sista år här på jorden försvarade Han sig däremot när Han blev anklagad, försvann snabbt från en plats - när Han behövde det - eller sa till på skarpen till dem som gjorde fel. Där visar Jesus mig vägen att jag får försvara mig från ont.

Bibeln lär ut hur kvinnor ska följa sina män - då männen är beredda att dö för att kvinnan ska må bra! När de lyssnar på kvinnan. När männen är Gudfruktiga - när de vet skillnaden på rätt och fel. Där är skillnaden. Min man såg till sina egna önskemål först och endast.

Mitt ex använde också skrämseltekniken "den som lämnar sin fru/man" kommer inte till himmelen - genom alla år. Det var väldigt effektivt på mig. Trots att Jesus aldrig sa det. Men mitt ex var väldigt bestämd angående detta. Så jag trodde på detta. När jag lämnade hans hem för att skydda mig från honom bar jag en enorm skuld på mina axlar. Jag fruktade vad som skulle hända om jag stannade kvar, men ändå låg skulden som fastnitad på mina axlar. Prästerna i Sverige sa att jag hade rätt att försvara mig med att lämna, så skulden avtog, men det tog tid att rensa ut sådant som var inpräntat i mitt inre av min man.

Lyssna på en utmärkt engelsk predikan (eller kopiera in predikotexten i translate.google och få den på svenska) om hur vi ser skillnad på när vi ska "ta vårt kors på oss och lida" och när vi kan säga emot och avlägsna oss från den som miss(be)handlar oss:
Från "cryingoutforjustice.com"

Lyssna inte på en egocentrisk persons ord. Du har rätt att skydda dig. Du har rätt till din åsikt och dina handlingar. Jag lämnar dig för ikväll med dessa ord från Psaltaren 40:3 i Bibel:
Han drog mig upp ur fördärvets grop,
ur slam och dy.
Han ställde mig på fast mark,
mina steg gjorde Han trygga.

Många styrkekramar!
Rosa