Är det han eller du som är offret?

Hej ni fina kvinnor!

Hur kan du veta om det är du som är "den egoistiske" eller om det är han? Hur ska du avgöra vem som är offret? Är det egentligen han som är offret och du är den som misshandlar. Han säger ju det, i alla fall...
Hur vet du säkert att det är du som är offret?

Se vilken absurd bild! Vi, som objektivt ser på denna bild, kan se och förstå att det är klart att det är hon som är offret inte han. Vi blir inte lurade av att han säger "Aj!".
Men när man dagligen får utskällningar slängda i ansiktet, så är man inte så säker.

Han sa att jag inte brydde mig om honom. Han var arg och sa att jag var den själviska. Det kallas "proxy abuse" = när misshandlaren vänder på det och tycker att han är den som är offret!! Mitt ex sa till mig: "Jaså, du låtsas svimma nu, du tänker bara på dig själv du! Du gråter! Vad självisk du är! Tänk på mig!" = detta är proxy abuse. Fruktansvärd hjärntvätt...
Jag ville ju inte göra en fluga förnär. Han var så säger på vad han sa. Jag var inte säker på något.
Jag hade inte fått lära mig att stå upp för mina gränser.

Jag återkommer till frågan om gränsdragning, för det är där själva kärnan ligger. Om våra respektive inte accepterar att vi har lika stor rätt som dem att stå för våra gränser, så respekterar de inte oss!
När jag berättade för honom vad jag ville göra, så ville han inte respektera min uppfattning. Om han "lät mig få som jag ville" tyckte han synd om sig själv. Han klagade ofta på att han hade en så oduglig kvinna. Hans narcissistiska skrik kunde hålla på i timmar. Jag var som kvinnan i soffan.

Hur vet du om du är offret? 
Svar: Om han inte bryr sig om dina åsikter!
Hur vet du om han inte bryr sig om dina åsikter?
Svar: Om han inte frågar dig vad du tycker om!
Tänk efter när han senaste gången ställde en rak och intresserad fråga till dig!

Jag spenderade mycket tid, ibland varje vaken minut, med att fråga honom vad han ville ha. Han frågade inte mig hur jag ville ha det, hur jag ville göra det eller det. Han var inte intresserad av min åsikt! När det gällde viktiga saker alltså. Om det var vilken gardin som barnen skulle ha i deras rum "spelade det ju ingen roll" som han sa "för ingen kommer ju se gardinen".
Jagar du runt i oro för att tillfredsställa honom? Frågar du honom i det oändliga: "Hur vill du ha det?"... Då är inte han ett offer!

Det rätta offret väntar också månader eller år med att berätta för andra vad hon (i detta fallet) varit med om. För att innerst inne skäms man för att man hamnat i en sådan situation!
Jag gömde det för mina närmaste så länge jag kunde.
Han hade inga alls problem att när som helst berätta för alla, utan svårigheter, hur synd det var om honom för att jag inte tog hand om honom på rätt sätt = han är inte offret utan vill bara ha människor som tycker synd om honom.

Nyhet: Om den normala mannen blir arg varar ilskan en kort tid och den den normale mannen vill verkligen höra din åsikt!

Banbrytande nyhet: Det är inte din partner som bestämmer vilka gränser du har!

Eftersom vi alla måste komma ut ur och lämna "offerrollen", och bli kvinnor som står upp för oss själva, vill jag som avslut varmt rekommendera att du tar kursen om "Sunda gränser" som Julia har skrivit. Gå in på www.tuvaforum.se och köp kursen. Jag har förstått så mycket! Julia vet verkligen vad hon talar om!

Varma styrkekramar till er fina!
Rosa