Gränsdragning - att lyckas stå upp för sig själv

Jag berättar vad som hänt i mitt liv för att ni som läser - och varit med om liknande - inte ska känna er ensamma. Det är min drivkraft för att fortsätta skriva. När jag började förstå att jag egentligen var gift med en narcissist gav det mig mycket att läsa andras historier som kunde förklara olika sorters misshandel.

Jag lät honom rasera mina gränser av olika anledningar; dels hade jag inte fått lära mig vad gränser var, dels kände jag mig tvungen att hålla honom lugn "för husfridens skull". Men sen var det saker han tyckte om att göra mot mig - när han var på gott humör. Ageranden som han tyckte var roliga - och skrattade gott åt. Hans familj tyckte också detta var roligt, för de skrattade också. Ingen sa till honom att det var opassande handlingar. Vid det här laget hade vi varit gifta i många år, och nu kan jag förstå att han hade lyckats rasera mina gränser så många gånger så han nu kunde ”ha roligt" med mig.

- När han ropade på mig och ville jag skulle komma till honom använde han ett uttryck som på hans språk skulle motsvara "bondmora". Utbildning är väldigt viktigt för honom så jag vet idag att han använde ordet för att trycka ner mig. Med hans breda flin över ansiktet. Då kände jag bara klumpen i magen. Hade inte tid/rätten att analysera.

Har ni också blivit "inkallade som ett husdjur"?

- Hans knäskada hade börjat ge honom lite problem och vid lite längre promenader valde han att använda en käpp som hans älskade faster hade ägt. Denna käpp tyckte han om att köra upp mellan mina ben. När jag inte ont anande stod med ryggen mot honom. När jag förskräckt hoppade till såg jag honom flina. Jag skrattade aldrig.

Har ni också blivit "petade på" med olika verktyg?

Jag lyckades hitta information om olika sorters misshandel på nätet. Jag lyckades förstå att det enda felet jag hade gjort var att tillåta honom att gå över mina gränser.

Jag skriver detta för att ge dig hopp. Du kan läsa om hur jag var ett löv i vinden - utan gränser. Men om jag kan lära mig gränser - så kan du! Jag har börjat ändras på insidan! För att jag har lärt mig vad gränser är för något. Jag håller mig borta från självupptagna människor. Om jag förr hade gjort ett fel på jobbet skulle jag ha ältat och skämts i timmar. Idag kan jag mycket lättare skaka av mig det pinsamma och se till att fixa misstaget (om det behövs) - utan ältande! Jag glömmer snabbt att jag gjorde bort mig. Jag har tagit små konflikter och jag känner att det som den andre kommer säga – kommer vara den andres åsikt. Det känns liksom som att det finns ett ”avstånd” mellan mig själv och den andre. Jag har övat mig så länge i att ha min uppfattning att jag känner att andra kan ha deras uppfattning om mig. De avgör inte vem jag är. Den enda jag behöver ha kontroll över är mig själv; vad jag säger, tänker och gör. Jag behöver inte tillstånd från någon att ha rätt att vara rädd om mig själv. Jag har hållit i några föreläsningar - jag som inte klarade av att mer än fem pers tittande på mig samtidigt! Jag tar plats, säger min åsikt utan att vara rädd att någon ska kritisera mig för den. 

Jag ser mitt värde. Jag har en del kvar givetvis. Rom byggdes inte på en dag, men jag är på god väg för att jag har hittat "verktygen". Jag har länge känt att Gud har sagt att jag duger som jag är - men först nu börjar jag förstå vad han menar! Tack gode Gud för allt. Det verkar kul och spännande att fortsätta synas på en scen och jag ska se mig om efter "presentationskurser". Jag har energi igen och vill fortsätta att utmana mig själv. Att ha kul 😊.

Bra att du läser i min blogg. I och med att du börjat läsa andras erfarenheter - har du börjat ditt förändringsarbete. I och med att du är öppen och lär dig har du hopp om att en dag få må bra. Andra ger inte dig ditt värde; nej du själv ger dig ditt värde! Du är tillräcklig som du är! Bara du behöver förstå dina gränser. Sunda människor är de som respekterar dina gränser.

Du kan inte ändra andra. Det är inte ditt jobb. Det är deras jobb.

Ta reda på vem du är. Det tar tid. Om du inte känner dig värdig kärlek kan du inte heller älska någon annan. Lär känna dig själv – och stå upp för dig själv. Kan jag så kan du, vännen 😉!

Gud välsigne dig. I massor!

Rosa