Det är alltid två som träter - eller är det?

Hej!

Jag mötte mannen i mitt liv. Han hade haft 20 års livserfarenheter före han träffade mig och jag hade haft 20 års livserfarenheter före jag träffade honom.

Hans programmering sa att manipulation var ett bra sätt att få vad man vill ha - och min programmering var att följa eftersom jag var medberoende.
Han blåste upp sitt bröst som en stolt tupp och förklarade att han hade gjort rätt - och jag kuvade mig.
Han hotade - och jag anpassade mig.

Hans felprogrammering (om jag gissar att han inte var född narcissist) och min felprogrammering kraschade totalt in i varandra. Det kan inte bli något gott då. Han hade en annan uppfattning än jag om hur man lever i en relation.

Hade vi båda makten över våra liv?

Den som har makten i en relation har också ansvaret för att båda mår bra. Han försörjde oss, stod för bostad och framtida pension. När han sa nej betydde det nej. När han sa ja var jag tvungen att följa. Han hade makten. (Att han sa till mig att jag hade makten att hålla honom på gott humör - och på så sätt skulle han inte brusa upp - var ju ren manipulation!)

Var vi då två som "trätade/bråkade"?

Ordet träta/bråka antyder att det är två som har lika stor makt. Jag hade inte makten över mitt liv i relationen. Inom läran om kvinnlig och manlig energi fungerar relationer så att mannen stödjer kvinnan så hon kan stödja barnen. Hur jämställda vi än vill bli så funkar våra hormoner så. Därför blir det kaos i familjer där mannen tar bort sitt stöd till kvinnan. Då han istället väljer att misshandla henne blir bara resultatet rädsla och tårar. För alla.

Nej i misshandelsförhållande är det inte två som trätar! Där har misshandlaren makten och ger order.

I vår relation kunde jag inte uppföra mig på ett annat sätt än jag gjorde. Den enda makten jag hade var att lämna. Det var gott att jag ville helande. I vår relation var jag tvungen att inse att mitt liv som medberoende inte var gott. Vare sig gott för mig, min man eller Gud. Skulle jag ha fortsatt med honom skulle jag ha möjliggjort för honom att fortsätta med sitt destruktiva beteende.

Att jag lämnade honom var mitt enda sätt att tvinga honom att se på sitt beteende. Jag hoppas att han en dag har modet att se kritiskt på sig själv och söker hjälp. Jag önskar ingen hans programmering. Ingen vill umgås med en som anser sig vara bättre än alla andra. Och vill ta till våld för att genomföra sin plan.

Styrkekramar
Rosa