Skam - en form av misshandel

Hej fina kvinnor!

Hur känns skam?  Skam är den tunga bördan vi går och bär på. Vi känner skam och dömer oss själva. Skammen sätter sig i vårt inre, i vår mage och i hela vår kropp. Skammen får oss att leva i panik. Vi lever beroende av andras åsikter. Skammen får oss att känna att vi inte duger till och vi måste göra mer och mer; ge mer och mer av våra krafter, som vi inte har. Paniken bränner i oss.

Hur kommer skammen till oss? Det är alltid någon som har sagt något till oss. Någon har lärt oss att känna skam. Våra misshandlare manipulerade oss och hade tagit reda på våra svagheter - och fick oss att ta emot skammen. För vi ville ju bli älskade.

Exempel på hur min man, under vårt äktenskap, ville få mig att skämmas: Du har syndat! Ni svenskar bryr er bara om er själva - ni bryr er inte om familjen! Bjud på vad du har - annars känner sig våra vänner förolämpade! Så hemsk du ser ut med din hårväxt! Sitter du bara här och inte pratar med de andra - jag skäms över hur osocial du är! Haha, du ville jag skulle fråga dig före jag körde din bil! Vakna, vakna - hur kunde du somna nu - vilken dålig fru du är! Du måste göra något åt din dubbelhaka/celluliter/hår - jag vill inte folk ska säga att min fru ser äldre ut än mig!

Exempel på vad han sa efter att jag hade lämnat honom: Skäms du inte för att ha lämnat mig? Skäms du inte för att du hade så lite tro på Gud? Skäms du inte för att du inte orkade kämpa för vårt äktenskap? Du är en dålig mamma! Så svag du är som inte vågar ha kontakt med mig!

Skammen låser oss, vi kan inte utvecklas och växa.

Nummer ett är att förstå vad som egentligen har hänt. Ställ dig frågorna: Får han mig att skämmas? Är jag verkligen så fel? Varför säger han så? Har han rätt att säga så? Kan han ha fel? Var i min kropp känner jag smärtan? Kan han älska mig när han säger så - är det inte det motsatta? 

Nummer två är att ta tillbaka sin medfödda rättighet: Att känna denna skam kan inte vara rätt - jag har rätt att må bra! Jag har rätt att leva i lugn och ro. Jag har rätt att leva i glädje - utan att någon ger mig skam. Läs mitt inlägg om hur du distanserar dig från honom: Att skifta fokus från honom till mig

Förstå att det är hans dåliga självkänsla som han "lägger på dig". Han klarar inte av att bära hans rädsla själv. Han känner att han inte duger.
Frågan är: Ska du ha ansvar för hans dåliga självkänsla? Ska du ta emot hans skam? Självklart inte.  Och om han tycker du är så dålig och vill få dig att skämmas hela tiden, varför stannar han då kvar vid din sida? Han är fri att gå.

Du är en underbar medmänniska! Du har empati med alla! Börja bara lägga ansvaret där ansvaret ska ligga.

Lev fina du 💓💓💓

Kram
Rosa

Om han verkligen älskade mig skulle han ha...

Hej fina systrar!

Jag vill läka mina minnen. Jag vill gå vidare i kärlek. Hans hat och dysfunktionella beteende ska inte få vinna. Jag vill lära mig om relationer. Hur bra relationer fungerar.

För mig är det läkande att få att skriva ner hur det ska vara i ett äktenskap. Jag beskriver nedan hur han skulle ha respekterat mig. Hur han skulle ha frågat mig om mina åsikter och också låtit mig få ta plats i äktenskapet. Så jag tänkte på hur ett sådant äktenskap skulle se ut, tog hans själviskhet och manipulationer och vände på det! Jag har gjort det i ett tidigare blogginlägg, men nu beskriver jag mer utförligt hur jag egentligen skulle ha blivit behandlad.

Så här skulle min livskärlek och äkta man egentligen ha uppfört sig mot mig - om han hade respekterat mig och älskat mig:

HAN SKULLE HA...
... gett mig friheten att vara mig själv
... låtit mig ha andra åsikter än honom
... litat på att jag hade förmågan att göra goda val
... med hans ord och handling, försäkrat mig om att jag kunde lita på honom
... varit lyhörd och frågat mig om mina behov
... respekterat mig så jag kände mig säker att kunna prata om vad som helst

... tagit upp diskussionsämnen, där vi inte var ense, i lugn och ro
... kunnat kompromissa
... gett mig tryggheten att vi var ett "vi"
... bett om förlåtelse om han hade höjt rösten mot mig
... frågat mig om mina behov - som jag frågade honom
... varit medveten om sina egna gränser lika väl som han respekterade mina
... lyssnat på mina åsikter och kommit ihåg dem
... berättat varför han älskade mig - utan att ha utnyttjat situationen för att få något av mig
... kramat mig varje dag - bara för att ge mig stöd och trygghet
... sagt att jag var vacker i alla frisyrer - vilken jag än valde
... vänligt frågat mig om jag frös om jag inte hade mycket på mig en vinterdag
... prioriterat mig och gett oss tid till tvåsamhet
... sagt att han var stolt över att få vara vid min sida ute bland folk - oavsett vilket klädval jag valde den dagen
... frågat mig, om han ville se på något som jag för tillfället hade i handen, inte ryckt det ur min hand
... firat vår bröllopsdag
... firat mig på mina bemärkelsedagar
... varit tacksam och glad då jag hela tiden lärde mig att laga nyttigare mat
... varit intresserad av hur han kunde bli en bättre medmänniska
... sett det goda i andra
... respekterat mig och frågat mig om det var ok att, för kvällen, lämna mig och barnen - om någon behövde hans hjälp
... respekterat att jag kom från en annan kultur som inte alltid reagerade på samma sätt som människor från hans kultur
... respekterat mina val i det förflutna - tiden före honom
... tackat mig för allt jag gjorde i hemmet för att alla skulle må bra
... respekterat min personliga stil
... uppfört sig respektfullt mot mig, var vi än befann oss, även om vi tillfälligt var oense om något
... hållit min hand på promenader och låtit andra se oss
... kommit med te/medicin etc till mig och sett till så det var tyst så jag fick vila, då jag var sjuk
... respekterat mina föräldrars levnadsstil
... prioriterat mig före sin barndomsfamilj
... försvarat mig då hans farbror drev med mig
... sett det goda i mina kompisar, bara för att jag hade valt dem, inte anklagat dem för saker

... anpassat sig till mina kompisar, när de besökte oss, och prioriterat mina samtalsämnen med dem, inte styrt alla samtalsämnen runt honom
... prioriterat mig och barnen - sen hjälpt utomstående

... respekterat mina åsikter om barnuppfostran, och uppmuntrat till kompromisser där vi var oense, inte hotat mig med att det var han som bestämde över barnen
... pratat gott om mig framför barnen
... litat på mig som mamma - att jag gav barnen tillräckligt med mat

... lekt med barnen och vi skulle ha lekt allihop tillsammans som familj

... respekterat att jag ville läsa svenska godnattsagor för barnen
... lagt minnena av ett problem bakom sig - efter att vi hade kommit fram till en kompromiss
... varit öppen till att gå i professionell äktenskapsrådgivning - då vår relation skulle vara det viktigaste i hans liv

NÄR HAN... SKULLE HAN HA...
... pratade hans eget språk med hans familj och vänner ... översatt för mig, utan att jag behövde be honom
... vaknade på morgonen ..... frågat mig om jag sovit gott och vad jag ville göra den dagen
... hade behov av sex... respekterat mitt nej om jag var trött
... inackorderade oss i sina föräldrars hem ... prioriterat mig och sökt lägenhet direkt - inte väntat två år
... (vi) bodde hos hans föräldrar... prioriterat mig då han kom hem från jobbet

Nej, han respekterade mig inte. Jag visste inte heller att min man måste ta hänsyn till mig! Så jag accepterade motsatsen, manipulationer, hot och förnedringar, som om alla äktenskap fungerade så där... Vad är jag värd? Jag är värd att han som säger att han älskar mig visar det i handling.

Till hans försvar så försörjde han mig då jag var hemmafru och inte förvärvsarbetade, köpte en bil till mig så jag kunde komma till affärerna och hindrade mig aldrig att gå till kyrkan. Men detta var ju självklarheter och hans skyldighet! Likaväl som jag skötte all markservice hemma.

Fina ni, får ni något av ovan? Jag hoppas verkligen det 💗💗💗.

Styrkekramar
Rosa