Skam - en form av misshandel

Hej fina kvinnor!

Hur känns skam?  Skam är den tunga bördan vi går och bär på. Vi känner skam och dömer oss själva. Skammen sätter sig i vårt inre, i vår mage och i hela vår kropp. Skammen får oss att leva i panik. Vi lever beroende av andras åsikter. Skammen får oss att känna att vi inte duger till och vi måste göra mer och mer; ge mer och mer av våra krafter, som vi inte har. Paniken bränner i oss.

Hur kommer skammen till oss? Det är alltid någon som har sagt något till oss. Någon har lärt oss att känna skam. Våra misshandlare manipulerade oss och hade tagit reda på våra svagheter - och fick oss att ta emot skammen. För vi ville ju bli älskade.

Exempel på hur min man, under vårt äktenskap, ville få mig att skämmas: Du har syndat! Ni svenskar bryr er bara om er själva - ni bryr er inte om familjen! Bjud på vad du har - annars känner sig våra vänner förolämpade! Så hemsk du ser ut med din hårväxt! Sitter du bara här och inte pratar med de andra - jag skäms över hur osocial du är! Haha, du ville jag skulle fråga dig före jag körde din bil! Vakna, vakna - hur kunde du somna nu - vilken dålig fru du är! Du måste göra något åt din dubbelhaka/celluliter/hår - jag vill inte folk ska säga att min fru ser äldre ut än mig!

Exempel på vad han sa efter att jag hade lämnat honom: Skäms du inte för att ha lämnat mig? Skäms du inte för att du hade så lite tro på Gud? Skäms du inte för att du inte orkade kämpa för vårt äktenskap? Du är en dålig mamma! Så svag du är som inte vågar ha kontakt med mig!

Skammen låser oss, vi kan inte utvecklas och växa.

Nummer ett är att förstå vad som egentligen har hänt. Ställ dig frågorna: Får han mig att skämmas? Är jag verkligen så fel? Varför säger han så? Har han rätt att säga så? Kan han ha fel? Var i min kropp känner jag smärtan? Kan han älska mig när han säger så - är det inte det motsatta? 

Nummer två är att ta tillbaka sin medfödda rättighet: Att känna denna skam kan inte vara rätt - jag har rätt att må bra! Jag har rätt att leva i lugn och ro. Jag har rätt att leva i glädje - utan att någon ger mig skam. Läs mitt inlägg om hur du distanserar dig från honom: Att skifta fokus från honom till mig

Förstå att det är hans dåliga självkänsla som han "lägger på dig". Han klarar inte av att bära hans rädsla själv. Han känner att han inte duger.
Frågan är: Ska du ha ansvar för hans dåliga självkänsla? Ska du ta emot hans skam? Självklart inte.  Och om han tycker du är så dålig och vill få dig att skämmas hela tiden, varför stannar han då kvar vid din sida? Han är fri att gå.

Du är en underbar medmänniska! Du har empati med alla! Börja bara lägga ansvaret där ansvaret ska ligga.

Lev fina du 💓💓💓

Kram
Rosa